Kortare än så kan ingen vara..

Såhär nära 30, plockar jag lite febrilt med orden, försöker skapa något nytt.  Jag tänker lyssna på Laleh - en stund på jorden, repeat tills den går sönder. 

Jag pratar inte mer med dig
För många snedsteg, vilken röst når dig nu förutom din egen.
Vi behöver inte ens vänta och se om det sker, du är ett skeende i sig.
Du påstår dig försöka, och jag tror dig varje gång för du talar så sant, du ljuger aldrig för mig.
Är det fel du försöker göra? Fel enligt vem, frågar du. och lämnar mig med en etisk diskussion du inte vill delta i. Du lullar iväg, lovar.
Jag ser hur håller dig till artigt konverserande, du flackar med blicken för att inte dröja dig kvar för länge, väcka dina känslor. Men du väcker något, i någon annan, varje gång.  
Och ingen såg det komma, inte ens jag. så oväntat, onödigt och till givet flyktigt.
Det kunde inte leda till något, vår sejour var över, vi skulle aldrig mer hitta tillbaka hit.
Taxin led på tomgång, den trampade smutsig snö, den ville iväg, hon ville hem vidare.
Och den åkte, minuten senare, och vi satt båda två i den.
Vad var det där Jag vet inte inget Vadå inget Inget Jag pratar inte mer med dig 
du log glädjelöst. Inte mot mig utan mot fönstrets reflektion. Du var långt borta, dit min röst inte når.