"PK-maffian anordnar bokbål på Sergels torg! De bränner min barndom, TINTIN! TIINTIIIIIN!"Riktigt så illa var det inte, även om den efterföljande debatten delvis fastnade i rubriksättningen istället för att ta reda på mer fakta. Nej, Miri ville inte bränna Tintin-böckerna på bål, han ville nätt och slätt flytta dem från barnavdelningen till serieavdelningen. En flytt jag inte kan ha en ordentlig åsikt om. Enligt en intervju med Dagens nyheter(åtminstone är den publicerad i DN) motiverar Miri sitt beslut
"– Barn läser inte det finstilta, de går in i berättelsen direkt. Den fördomsfulla bilden blir stigmatiserande. Tintin speglar en nidbild med ett kolonialt perspektiv. Små barn tar in det okritiskt, säger Behrang Miri som själv har en fyraårig dotter."Jag kan delvis(men inte fullt ut) hålla med Miri. Nej, alla barn läser inte det finstilta och de flesta kastar sig in i berättelsen direkt. Det finns fördomsfulla bilder av olika etniska grupper(mer om det längre ner) som kan uppfattas stigmatiserande. Visserligen speglar Tintin ett kolonialt perspektiv men icke att förglömma, som jag minns det sker det inte okritiskt av Hergé. Vidare utspelar sig inte Tintin-böckerna i nutid, vilket kan ses ännu mer tydligt nu än när jag själv var barn. Inga mobiltelefoner, inget internet, hela världens teknikutveckling som dagens barn ser som självklart och naturlig, återfinns inte i Tintin-böckerna. Att det däremot kan förekomma en jargong och ett tänkande i böckerna som återspeglar en rasistisk alt. sexistisk ton är kanske inget man vill att barn ska läsa och ta åt sig, men att gömma undan?
För mig låter det som om vi sopar problemen och vårt egna ansvar under mattan. För vi som vuxna: Föräldrar, lärare, media etc. borde se att vi har ett gemensamt ansvar för att väcka det kritiska tänkandet hos barn. Att gömma undan litteratur och hoppas att rasistiska, sexistiska och intoleranta åsikter inte får fäste är verkligen inte rätt väg att gå. Är det inte bättre att tillsammans diskutera litteraturen, problemen, fördomarna för barnen? Barn börjar bråka och kalla varandra för glåpord innan de läst böcker om det. Jag minns, och detta skäms jag för idag, att det fanns en tjej med koreansk ursprung på min mellanstadieskola. En gång bråkade vi och jag kallade henne för plattansikte. Gjorde det mig till rasist? Jag minns att jag kände mig som en, efter att en lärare tagit tag i mig och förklarat att så säger man inte(och varför). Jag lärde mig något den dagen, något viktigt, och jag tror att det är anledningen till att jag minns det så tydligt.
Trots att de flesta barnprogram har städat ut alla actionserier(turtles, he-man, starzingers, bravestar, biker-mise, transformers etc.) och istället hårdsatsar på överpedagogiska barnprogram, helt utan dramaturgisk uppbyggnad, antagonister, våld/skräck/vapen, så förekommer det bråk bland barn. Jag tror inte att litteratur, film, spel etc. är den stora anledningen till att intoleransen hänger sig kvar i samhället, jag tror att det är ett uttryck för någon som vandrar från generation till generation. Vi får det från våra föräldrar, äldre släktingar, lärare(jag kommer till det längre ner), vuxna rent generellt som inte tänker på vad de säger eller som helt enkelt anser att världen är som de uppfattar den(såklart).
Min åsikt kring det hela är att litteratur, film, spel, allt måste finnas tillgängligt(sen om det ska stå på en hylla eller en annan bryr jag mig nog inte om), det viktigaste är att vuxna tar sig tid att prata med barn. Ett bra ämne i skolan borde vara kritiskt tänkande. Det behöver inte vara betygsgrundande men ett ypperligt tillfälle för barn att redan från tidig ålder lära sig ifrågasätta samhället, normer, uttryck, strukturer, skildringar etc. En anti-mobbningsdag om året räcker inte, en föreläsning om rasism och intolerans sitter kvar fram till efter lunchtid.
Men allt det här kommer i skymundan för vad jag verkligen reagerade på när jag läste artikeln.
"All barnbokslitteratur borde ses över. Även vuxenlitteratur. Många människor från afrikanska länder bor här i dag, men vi har alldeles för lite kunskap om dem, säger Kulturhusets nyvärvade chef som vill lyfta fram fler gestalter som människor från invandrartäta förorter som Rinkeby och Tensta kan ha som bra förebilder."jag hoppas att Miri menar att vi ska tillföra mer litteratur så att den blir så mångfacetterad som möjligt. Jag håller med om att det finns alldeles för lite kunskap om de olika kulturer som nu samexisterar i vårt samhälle. Det är ett bra skäl till att öka på den kunskapen, fylla bokhyllor med ett bredare utbud och samtidigt rensa bort några deckare från hyllan. Att däremot rensa bort litteratur som inte stämmer överens med ett visst åsiktsspann, speciellt om de är författade i en annan tid vars kontext såg annorlunda ut från idag, då börjar jag bli orolig. Att bränna historia, bra som dålig, är att förneka och omöjligöra de bevis på att vi gått framåt. Att censurera diverse oliktänkande skildringar av samtiden, omöjliggör debatt och samtal. Istället kommer det leda till att offermentaliteten brer ut sig på forum som inte går att ta debatten på.
Nu var det tänkt att jag 1. skulle ta upp skildringen av olika etniska grupper och 2. ett exempel på hur lärare kan spä på rasism och intolerans, åtminstone hur de gjorde det på min tid. Men det hinner jag inte, för jag måste hämta ungen på dagis.



