Det slår mig när jag sitter och läser nynatt-bloggen , att jag då - fortfarande - var den naiva idiot jag trodde jag lämnat bakom mig. Jag skriver öppet om känslor, kyssar, vänskap, sex och idioti som om jag visste någonting om någonting redan då. Nu, sådär en hårig rygg senare, vill jag gärna konstatera att jag ser på verkligheten med lite mer realistiska ögon. Men, det är inte med förakt jag ser tillbaka på den jag var, utan med beundran. Han som ville problematisera, lösa världens gåtor och sätta ord på det obeskrivbara. Han som ville beskriva sin tillvaro, blotta sin vardag och som sökte och fann publik både bland kritikerna och svamlarna. Idag lider jag brist på uppmärksamhetsbehov. Varje gång jag skrivit en rad undrar jag - om än kort för mig själv - vem som egentligen bryr sig. Därefter klickar jag på delete, ctrl+alt+sudda all. Vem bryr sig, vem skriver jag för?
Ett problem jag ser i de flesta av dagens alla debatter, är att folk är för triggade att göra sin egen röst hörd att de glömmer besvara motståndarnas argument. Jag tar Omar Mustafa debatten som exempel. Här har mängder med röster hörts, inte minst på debattforumet Newsmill, men det är ingen organiserad debatt. Jag tänkte från början att jag inte skulle välja parti innan flera olika vinklar presenterats. Och oj, alla dessa vinklar, jag har har nu bestämt mig för att - tillsammans med resten av Sverige som nu gått vidare till att diskutera Lisebergs Greklandsfientliga och fattiga barn-mobbande reklam - för tillfället strunta helt i det. Missförstå mig inte; jag tycker det är jättebra att så många röster som möjligt får lov att höras, det är en del av demokratin för mig. Men när röst A säger en sak, röst B en annan och röst C ger en tredje syn på saken, och röst A återigen tar orda, vidare röst B och slutligen röst C, utan att någon av dem besvarat frågorna som den andre eller tredje ställt utan börjar från början och diskuterar med sig själv... (vilken lång mening)
Det finns en brist på bra moderatorer i debatterna. När vi lärde oss skriva debattinlägg i skolan fick vi lära oss ett par grundprinciper. Jag kommer inte håg exakt men det var bland annat du ska presentera din sak, dina argument och sen svara på viss kritik och frågor som kan uppkomma. När du sedan besvarar ett debattinlägg ska du beta ner personens argument och försvara den kritik och de frågor debattören har på ditt inlägg. Något sånt var det, jag kanske minns helt fel, men i dagens debatt saknar jag verkligen detta. Det är få som sakligt besvarar den kritik de får, istället använder man sig av glåpord och anklagar motparten för än den ena och ibland det andra. I julklapp önskar jag mig ett debattprogram på TV som heter "svara på frågan eller lämna studion". Ack och ve, det är väl att önska för mycket.
Nu blev det här något helt annat än det var tänkt... som vanligt. Jag kanske - som vanligt - tar upp det i nästa inlägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar