Genom regn via rusk in i en värld av rysningar.
Intill en skönhet så vacker i sin natur att den
inte behöver poleras. Minus två hade prome-
naden kanske lätt in på andra spår. Vi skildes
åt vid rälsen, du gick mot ditt och jag för att
möta mitt gamla.
Om två år är jag trettio,
för fyrahundra år sedan
var jag legend.
Det är hösten som står still medan
du går och drar mot vinter.
Kärt barn har många namn
men dig gav vi bara ett.
Liv, som motiv till att vara -
energi, mer än bara skratt och tårar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar