Regn.

Ibland vore det på sin plats att det faktiskt bara var jag, men oftast berörs de flesta andra också.

Just nu faller regnet. Tänk vad bra det vore, om det bara gällde mig. Om någon annan påpekat, att nej så är det inte, och illusionen brutits. Jag var sugen på en promenad. Möta kors, gena tvärs över centrala stadens bortglömda gator. Men jag går inte i regn, bara tonårshångel på film gör sig bra i regn. Och nu tilltar det, mindre lockande än såhär kan bara snö göra det.

...och till helgen faller vintern, oh so I've been told.

Att inte tycka om regn måste vara en social konstruktion, något vi blivit intalade med åren. För barn tycks älska när himlen öppnar sig(fast en öppen himmel borde vara blå, stjärnklar och frusen). Kanske fascineras dem av denna naturens utomhusdusch, Liv brukar stå en kvart i duschen och låtsas att hon leker i regnet. Vattenpölar+gummidojor=extas är den enda formeln som är obestridlig. Med åren kommer hon dock glömma magin, hon kommer sura över frisyrens förfall, utsmetat smink och våta kläder. Eller som jag, som hatar regn för att det är så jäkla irriterande för ögonen.

Regn ter sig bäst på andra sidan rutan, där det kan kasta blanka skuggor över tända stearinljus och flimrande tv-apparater(fast vilken tv flimrar idag, den liknelsen får vi nog stryka snart). Jag är en obotlig romantiker fast i en cynikers tillvaro. Det är svårt att trolla när du inte kan låta bli att problematisera, dissekera och analysera innehållet/innebörden av magi.

Jag minns en kväll på ett tak i Malmöstad. Det var innan universitetstiden och jag satt där, tjuvlyssnande på ett gäng psykologistuderande som namedropade och citerade betydelsefulla män på höga poster inom sin blivande profession. Jag suckade över det vin jag spillt i stuprännan, viskade för mig själv att dessa hjärntvättade idioter borde testa på det riktiga livet istället. Ut och lev, praktisera era teorier. Idag är jag som dem, jag har mina egna idoler inom det diverse forskningsfält som jag gärna refererar och till viss del har ett okritiskt förhållande till. Jag har omvärderat den kvällen många gånger nu, den egentliga anledningen till att jag inte gillade dem var nog att jag inte förstod vad de pratade om. samt deras präktiga överlägsenhet, och att de fick ligga. Jag fick skjuts hem till farsans lägenhet, bak på en cykel som susade lite för snabbt för tillfälligheten att slå in.

Var var jag? Just det, jag hatar regn.