Jag har nog skrivit om det här förut men jag kände ett starkt behov av att göra det igen. Kanske för att jag aldrig känner mig klar, eller för att jag ändrar, utvecklar min syn och/eller avvecklar gamla åsikter. Vad som tvingar mig att skriva(för det är ett tvång, tro inget annat, det stod mellan skriva och ett avgrundsvrål rakt ut i trapphuset, vilket jag är för feg för att göra), är en etikett som jag de senaste dagarna, veckorna, månaderna stött på dagligen och som gör mig allt mer frustrerad, irriterad och förbannad. Håll i tårna för nu smäller jag hårt på alla fingrar: Antirasist!
Smaka på det, lite beskt va, lite 90-tal, eller hur? Det tordes vara ganska tydligt vad en antirasist är, men begreppet håller på att bli lika urholkat som den klara motsatsen(se tidigare inlägg). Med risk för att sväva iväg, väljer jag att inte utgå från en duglig frågeställning(jag gjorde nämligen det från början, svävade iväg, och gick då tillbaka och ändrade den enklare biten).
Till att börja med vänder jag mig till min och världens kanske - inte främsta men - närmsta kunskapskälla; google. Google hänvisar mig - of course - vidare till wikipedia.
Antirasism,är ett samlingsnamn på motgrupperingar mot rasism. Antirasister vänder sig mot diskriminering grundad på rastillhörighet, sexuell läggning.
Någon var full när hen skrev de raderna, vadå bryta mitt i ett stycke?*
Wikipedia menar alltså att det finns flera olika grupperingar som är emot rasism. Det kan jag nog instämma i, men vad är egentligen en antirasist? Jag väljer att utveckla det hela på egen hand, och jag stänger av kommentarsfunktionen för klockan är egentligen för mycket för det här.
Vi alla är väl ganska klara på vad en rasist/vad som är rasism(egentligen inte, men vi kan alla lära oss) är. Jag vill hävda, utan någon egentlig källa, att det är väldigt få människor som kallar sig för rasister. Crap, inte ens de mest rasistiska typerna jag stött på har kallat sig för rasister. De är än nationalist, än socialkonservatist, men aldrig rasist. De har till och med börjat vända på begreppet, Fan femte sökresultatet på Google är den (inte så)geniala Facebook-gruppen antirasist är ett kodord för antivit. I sin iver att vinna fyndighets-SM befäster de dock den rasistiska världsbilden: motsättningen mellan olika hudfärger/etniciteter.
Däremot finns där de som kallar sig antirasister, som till skillnad från många andra anti-ord betyder att du är emot något ont och för något ganska fint, t.ex en värld utan en massa anti-attityder. Dock har begreppet har blivit så urvattnat att det till och med finns folk med rasistiska åsikter som kallar sig antirasister. Egentligen borde väl alla, som inte är rasister, klassas som antirasister. Men så är det inte! Utanför den lilla debattklick finns det en jäkla massa människor som säkert inte ens reflekterar över vad de vill kallas.
Det finns de som inte har något emot andra etniciteter, men som gärna generaliserar utifrån stereotyper. Där finns de som är livrädda för Muhammed i porten bredvid men tycker att Dushan på jobbet är helt okey för "han är ju som oss". Det finns de som tycker det är rent ut sagt för jäkligt att folk diskrimineras på arbetsmarknaden men som stämmer in i skrattsalvorna av den trista gamla "vitsen" om hur många judar som från plats i en Fiat. Det finns de som själva invandrat till Sverige, som finner sig stå utanför samhället men jäkla, är tvättstugan trasig är det romerna på våning 3 som ligger bakom. Det finns också en hel del jäklar som inte bryr sig om vem du är eller varifrån du kommer, de är helt enkelt för upptagna med sina egna liv. Jag skulle inte vilja gå så långt att jag stämplar dessa människor som rasister, däremot är deras yttringar klart rasistiska men jag tror att en dialog utan hårda anklagelser kan få de flesta att inse hur deras attityder skadar andra. Fan, jag tycker jag lär mig saker och ting varje dag genom att läsa texter och lyssna på andra människors erfarenheter. Ta det inte som en självklarhet att folk förstår innebörden av sina handlingar, att vara vuxen är inte ett intyg på någonting. Umgänge och kulturella intryck kan förblinda insikten, hur mycket visste du själv från början?
Mellanspel
Jag minns när jag var 8 år gammal. På min låg- och mellanstadieskola gick där en flicka med asiatiskt ursprung. Det hände en gång att jag kallade henne för plattansikte, snedöga och indian. En äldre kompis sa då till mig att:"förstår du inte att det där också är rasism." nej, jag förstod inte det förrän han berättade det för mig. Jag lärde mig någonting, och jag gjorde inte om det. Åter igen, alla förstår inte sina handlingar så döm inte ut dem. Några år senare sa en annan kompis till mig att:"en rasist är alltid en rasist." Med den logiken kan vi lika gärna sluta debattera och ta till vapen.
Slut på mellanspel
Det finns även de i debattklicken som inte kallar sig rasister, men som inte heller vill bli stämplade som antirasister. Hur går det ihop sig då? Jag tror, och det är anledningen till att jag skriver det här (med för lite sömn kompenserat med för mycket kaffe), att det är för att antirasist ofrivilligt(!) blivit synonymt med vänstersympatisör - i värsta fall, anarkist**. Trots att jag själv anser mig vingla mer åt vänster blir jag ändå väldigt arg och besviken när jag ser hur folk buntar ihop antirasister till en enhet - en kategori för att låna lite från Jenkins***(as usual). Samtidigt, hur andra vägrar befatta sig med kategorin antirasist för de känner sig obekväma, för att inte säga främmande, inför andra som också placerat sig/placerats i facket.
När jag tänker på det är både rasist och antirasist väldigt svartvita subjektiv. Att vara antirasist är inte att tillhöra en specifik gruppering. Visst finns det särskilda grupper som arbetar aktivt med antirasism, så utgå då istället från vilken gruppering de tillhör när du ska återkoppla kritik. Att säga att antirasister gjorde ditt eller att antirasister tycker datt är verkligen att generalisera, kategorisera och bete sig oseriöst i debatten. När till och med debattörer mot rasism gör antirasister till en enhetlig grupp stärker de egentligen föreställningen som de arbetar emot. Att lösa upp kategorier är väl målet? Som, gissa vem, skriver är vårt system att kategorisera människor ett verktyg för att förstå den komplexa mänskliga världen, men ska inte ses som mer än en vy. Jag vill tillägga ett ord: förenkla. För att distansera sig, för att bemöta, försvara sig, skapar vi oss illusioner av vad vi vet och vad vi kan vänta oss. Men Jenkins observationer och teorier är inte statiska, vi kan förändra världen. För det enda vi faktiskt har gemensamt, är att vi är olika(jo men det där var också Jenkins).
Så vadå, går det inte vara antirasist? Finns det inga rasister? Jo men det är klart, men bunta inte ihop folk hur som helst för att de har snarlika åsikter. Ska vi säga att alla som gillar hockey/fotboll är hulliganer, alla som äter vegetariskt är hippies, köper alla liberaler Jan Björklunds skitsnack? Nej, nej och sista passar jag på. Vidare, alla som uttrycker sig rasistiskt är inte per se rasister. Jag tror att i de flesta fall handlar det om okunskap och oförståelse, i vissa fall bristande förmåga till empati, men ibland är det också ren och skär jäkla rasism.
Slutkläm
Då vi ständigt reproducerar uppfattningen om att en antirasist är en kategori bestående av en särskild klick människor, urvattnar vi också antirasism som ett ställningstagande i samhället. På sikt blir, eller har, antirasist blivit en grupp. Nej, så kanske det inte är, jag har faktiskt inga som helst belägg för det. Men jag tror att det är en fara om det blir/är så. Folk drar sig till grupperingar för att känna gemenskap, tillhörighet, att ingå i en grupp är en trygghet men också ett sett att distansera sig från andra. Det här är vi, vi definierat; inte dem. De, rasisterna, ska bekämpas. Jag är med er i det. När folk tittar på opinionsmätningar ser de dock bara siffror. "Jaha, så nu är det 5.6% som är rasister, det var ju illa. Jaha, så nu är det 9.3% som är rasister, det var ju ännu värre. Men vi är fortfarande fler." Bakom varje siffra står en människa. Inte bokstavligt talat, men det här är inte människor vi kan bortse ifrån. Jag vill att antirasism och tolerans ska genomsyra samhället, inte bara politiken och debattforumet. Antirasismen måste finnas i fikarummet, i bostadskön, vid jobbintervjun etc. Jag vill att det ska vara en naturlig del av oss, inte något som vi ständigt måste påminnas om.
Jag vill att allt ska vara som i Star trek, fast utan J.J Abrams korta kjolar(WTF liksom, ingen annan som reagerat?)
*språkfascism är något av en legitim form av fascism.
**det var tänkt med lite ironi.
***Läs Jenkins för att förstå skillnaden mellan en kategori och en grupp
