Dagboken: Öppna förskolan

Idag gjorde jag och Liv ett besök på öppna förskolan. Det var BVC som anordnat en föräldraträff och förutom jag och Liv var det tre mammor med respektive bihang. Enda sen Livs födsel har Nea pratat om föräldragrupp, men BVC har inte tagit tag i det förrän nu. Och nu jobbar Nea. Jag har inte varit lika intresserad, men det var en bra ursäkt för att komma iväg till öppna förskolan för jag vill gärna att Liv ska träffa andra bebisar. Hon är himla förtjust i sin egen spegelbild, idag spenderade vi säkert tio minuter framför spegeln. Liv snackade på om det ena och det andra, försökte känna på spegelbebisen, pussa på den och slutligen slå på den. Med detta i bagaget tyckte jag det skulle bli ännu mera spännande att se hur hon integrerar med andra bebisar.

Väl på öppna förskolan välkomnades vi hjärtligt. Vi var bland de första, jag och Liv. utanför träffade vi en mamma som skulle till samma grupp som oss, och som också var första gångs besökare. Det kändes skönt för jag har en tendens att bli lite fumlig när jag ensam måste möta något som jag inte känner till. I det rum som vi skulle vara fanns det en pool(sittpool utan vatten, gjord av tyg, önskad present) och Liv som var näst yngst briljerade direkt med att sitta fint utan hjälp. I jämförelse med pojkarna som var jämnstora trots en månads skillnad, kändes hon betydligt mindre än vanligt. Men hon verkade inte ta till sig sitt fysiska underläge. Vad hon förlorade i storlek tog hon genast igen genom att visa upp sina verbala förmågor. Under hela mötet ville hon inte vara tyst, still eller gosig. hon ville hoppa, sitta, leka, prata och gärna roffa åt sig leksaker som någon annan unge lagt beslag på. Jag säger då det, hon är pappas dotter upp i dagen.

Efter mötet var vi med på sångstund och fika, något Liv uppskattade trots att pappa sjöng låga toner. Det var en bra dag och vi kommer nog återvända nästa vecka.

Som jag förväntat mig var jag ensam pappa i gruppen. På själva öppna förskolan såg jag två andra män, så jag kommer nog inte vara helt originell i framöver och jag är glad att mina fördomar inte fick stå motsagda. En av mammorna i gruppen skulle börja jobba nästa vecka också, så då kommer barnets pappa komma istället. Jag vet inte varför jag är så glad över det, jag har alltid lättare att prata med nya tjejer än killar. Kanske för att jag är uppväxt i ett manfattigt hem. Kanske är det svaret på både A och B.

Bilden har inget med dagen att göra
men lyckligare än såhär blir jag inte

När Liv skulle sova ikväll så fungerade inte fingertricket. Hon började slumra till men det gick för långsamt och snart var hon pigg igen. Troligtvis var det för att jag var så trött att jag knappt kunde sitta upp. Jag borde verkligen gå och lägga mig nu. Något jag absolut inte lärt mig sen jag blev pappa är att jag borde se över mina sovvanor. Utan barn gick det bra att sova fyra-fem timmar per natt, men nu behöver jag mer energi på dagen och då åtminstone ett mål mat utgår känner jag att jag inte kan dra ner på sömnen som jag brukar. Så strax, alldeles strax, efter How I met your mother...

O andra sidan vaknar nog liv snart ändå, så varför plåga sig själv med att stiga upp en gång i onödan?