Jag ger ägnar tiden en blick, en sviken tanke, när den sussar förbi som ett rasande tåg genom natten.
Vi spenderar kvällarna med att, i tur och ordning, ge efter för våra begär.
Egentligen, kan vi säga så, är det väl en flykt undan bojorna. Den friska
vårdoften blir ett minnesmonument över dagar vi aldrig kommer se åter,
dagar vi aldrig tog vara på men som vi nu saknar, då de fylldes av tid vi
inte längre har. Dagar som inte går att längta till, när 2012 rullar in på perrongen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar