Hej,
Och god eftermiddag.
Tre dagar barnledigt försvann på ett kick, jobbet slukade det mesta. Det är svårt att tacka nej när jag inte vet hur kommande vecka ser ut. Kanske får jag jobba, kanske inte, åtta till fem känns långt borta nu. För dramats skull hade jag velat skriva att det skapar stress och ångest att leva i ovisshet, men jag kan inte påstå att jag mår dåligt av det. Det är troligtvis bristen på intressen och aktivitet utanför jobbet som gör att det inte känns tungt när de ringer sju och undrar om jag kan komma in åtta("men jag jobbar ju redan eftermiddag, till 21:30?" "Du kanske kan gå heldag" "jo absolut... ses vid 11.) som vikarie på det mest personalkrisdrabbade boendet i stan kan du ändå ställa vissa krav. Till mitt försvar somnade jag inte förrän klockan 04. dagen före, och för de boendes bästa hade det nog inte varit bra om jag kom in med bara tre timmar sömn i bagaget.
Jaja, det finns lite pest och pina i mitt liv också. Bostadsfrågan är fortfarande ett problem. Jag är dock inte den enda som engagerar mig i den, här om dagen satt hela personalstyrkan och hjälpte mig. Någon kände någon som skulle flytta, en annan hade en vän som ägde ett par fastigheter: "det måste ju lösa sig, du kan ju inte bo på gatan när du har barn." Nej, men utan hade det väl gått hän. Jag är inte den som behöver lyx i min vardag, jag anpassar mig alltid efter situationen och trots ett evigt klagande så surar jag inte. Det är bara att ta de för vad det är. Tyvärr(!) har jag inte enbart mi egen rygg att se efter. Liv kräver mer, jag kräver mer åt Liv. Men det ska nog lösa sig.
Sömnproblem är också ett faktum, jag måste få bukt med dem nu. Det är en sak att jag dagen efter ett nattpass har lite svårt att somna in på kvällen, efter att jag sovit in halva dagen, men att efter fem timmars sömn ändå inte somnar i tid utan blir sittande till två-tre-fyra... nu det är ett problem. Som jag har förstått är för lite sömn livshotande, eller åtminstone intelligenshotande, och som dum kan jag lika gärna vara död. Det kanske passar andra men det passar inte mig, vad vore jag utan mitt sinne för detaljer och kritiska tankebanor?
Snart är hon är, döttra mi, veckans matsedel är klar och diskmaskinen är i rullning. Skönt att tystnaden också är på utgång, jag blir nojig av att bara prata med mig själv.
Om du förstår dagens rubrik ska du få dig en kyss. Annars får det vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar