Dagboken: Strumpor.

Idag har jag haft en, låt säga, halvbra dag.

första halvan bestod av ett vresigt morgonhumör. Jag var inte alls pigg på att stiga upp, blev än mindre pigg av en hastigt bokad tvättid och ytterligare en borttappad strumpa. Innerst i garderoben har jag en orange påse där jag samlar alla nyskilda strumpor. Där kan de ligga och gotta sig med varandra, någon gång i halvåret plockar jag fram påsen och öser ut strumporna på sängen. Jag går noggrant igenom dem för att se efter om det finns en eller annan som hittat en ny partner.

Jag är väldigt noga med mina strumpor. Efter det att ett ex beklagade sig över mina vita tubsockor har jag nästan uteslutet använt mig av svarta. Enkelt, kanske en del tycker, tappar man bort en svart strumpa är det bara para ihop den med en annan. Ack ack ack, om det ändå vore så enkelt.

Först måste det klargöras att bara för att en strumpa är svart, är den inte identisk med alla svarta strumpor. Det är en jäkla skillnad på svart och svart, svart finns i alla möjliga nyanser. En svart strumpa måste blivit tvättad exakt lika många gånger som sin respektive för att behålla samma svarta nyans, kommer de ifrån varandra är det bajs-samma, därför är det bra att knyta ihop dem innan de åker i tvättkorgen. Vidare ska det tilläggas att strumpor kommer i ull eller bomull, i olika längder med olika breda kanter och tjocklekar. Att sortera strumpor är en konstform, något som Nea till en början inte förstod. Därför sköter jag all strumpsortering själv nu, jag sorterar även hennes. Att sortera Neas strumpor är däremot som att åka på semester, alla är likadana förutom de gråa och de vita. Min plan är att om jag blir rik, ska jag slänga strumporna vartefter de använts. På så vis slipper jag...

FAN!!! Nu kom jag av mig igen. Här skulle jag skriva om min dag och istället blev det sjutton rader bajs om strumpor.