Dagboken: barnsäkert

Idag när jag vaknade fann jag hur mina böcker blivit utrivna ur hyllan och omslaget till minst en bok var tillintetgjord och bortom all form av räddning. Nea satt i soffan med datorn i knäet och la patiens i brist på internet. När jag upprört kommenterade massakern i bokhyllan svarade hon drygt att "vi borde inte ha öppna hyllor."

Jag ska säga dig, att det går fan så bra med öppna hyllor om man bara 1)har lite koll och 2)ser till att försvarssystemet är uppe. Jag har Liv krypandes här hemma varje dag och aldrig har någonting av vikt råkat illa ut. Jag har 90% koll och 10% ogenomträngligt och uppdaterbart försvarssystem. Låt mig visa.

Fotpallen blockerar ingången till cd-spelaren, spelhyllan och böckerna. Så länge hon inte kan klättra fungerar den utmärkt. Den lilla glipa till höger på bilden blockeras av en påse. Påsen innehåller sådant som Liv får "lov" att leka med, ofta nöjer hon sig med att få en den. 

Bakom "no babies" kartongen gömmer sig våra pärmar och pappersbehållare(?), den var möjlig att riva ner men jag säkrade upp den med en hårnål och Liv har börjat acceptera att det inte går att ta sig förbi.

Köket är inte barnsäkert. Vi ska bygga om det i sommar men tills dess är ugnen en dödsfälla. Därför står det alltid en stol framför spisen när jag inte lagar mat. Liv kan flytta stolen, men kasandet hörs i hela lägenheten och jag kan vara där på 3 sekunder. Liv tänker ännu inte logiskt, enligt henne måste stolen först bort innan hon kan ge sig på ugnen vilket ger mig praxis 30. 

Sladdar är ett helvete. Hon har börjat intressera sig mindre får sladd och kontakt nu men de är fortfarande en risk. De kontakthål som inte blockerats med säkringar är antingen dolda bakom möbler eller uppflyttade som den här. För att hon inte sa nå botten på sladden står det en kudde framför, hårt intryckt mellan soffa och vägg så att en liten uppfattar den som en fast del av inredningen. 

Pappas dator är intressant, för att på snabbast möjliga och mest effektiva sätt få tillgång till den förbjudna maskinen  så drar man bara i sladden. Därför är det ve och pina att pappa lagt upp sladden i fönstret, och delis gömt den bakom gardinen. 

  Vidare åker alla saker som går att trascha upp på fönsterkarmen. Mammas bricka med glas, ljusbrickan på vardagsrumsbordet, den avlånga svarta porslinsprylen i hallen. Det som fortfarande går att nå är okey att trasa sönder. Vårt hem är väldigt säkert för barnets avancerande, plus att det går snabbt att ställa iordning till det normala när Liv gått och lagt sig. Det är dock viktigt att få säkerhetssystemet på plats så fort hon vaknat, annars går det gick för böckerna i morse. Då Nea inte är van vid att vara hemma på dagarna, eller för den delen vara den som stiger upp först, så är hon ursäktad för den här gången. Men vi får nog ha en genomgång under dagen.