Dagboken: Blekingeland.

Så igår kväll kom vi då äntligen(?) tillbaka, från vår 1½ veckas semester i Blekingeland. Jag och Liv har varit där under hela tiden, medan Nea droppade ner på helgerna. Då vi är utan bil - och utan tanke på att köpa en, förutom regniga dagar som den här - blev det en himla massa tågresor för Nea. För mig blev det flera tur-och-retur Jämshög - Alvesta i mammas volvo automat. Det är, och jag står för det, härligt att köra automat. Du kan glida i uppförsbackar, stanna, vänta, glida och stanna och det helt utan problem. Hur som, det var ju inte bilen eller resorna jag tänkt skriva om. Jag måste bara skryta lite, Liv är exemplarisk på tåg. Resan ner, bara jag och hon, gick galant. När alla andra barn skrek sig hesa och grät föräldrarnas samvete sönder och samman, satt Liv och log åt småland som susade förbi utanför.

Det var en lång visit i Blekinge, så många dagar i sträck har jag inte spenderat i min trädgård på flera år. Ändå kändes det som om tiden inte räckte till, och trots att jag minst sagt var fullbokad från dag 1 till åtminstone dag 8, missade jag ändå ett par attraktioner och en del legender. Promenaden genom barndomsstaden uteblev, liksom en träff med min Engel. Jag hade hoppats på att min syster-mitt-i-livet skulle ha tid att titta förbi, på mina villkor, men när det inte kunde bli så uteblev även det mötet. Regnet fick oss att ställa in promenaden längs stranden och orken gjorde att vi stannade efter en öl på midsommarafton. Det fick vara, det var okey ändå. Det kommer fler dagar, nya somrar även om det är de gamla jag minns och längtar efter mest. 

Blekinge är avlägset nu men det är ändå där jag känner mig som mest hemma. Jonas Gardell sa i en trailer till ett program som jag aldrig såg, att "hem, det är något man lämnar bakom sig" och på sätt och vis håller jag med honom. Vi kan skaffa oss en eller flera partners, bygga bo i en villa ett radhus eller en lägenhet, köpt eller hyrd. Vi kan skapa oss en plats att bo på, inreda den efter bästa fantasi eller köpa ett färdigt livsstilspaket på Ikea. Det blir ett hem, det blir vårt hem, men hem blir det aldrig. "Hem är varthän stjärnorna lyser," sa en sjuttonårig Alex, hög på eufori. Vad jag menade var nog att hem är där du har din familj, vad jag menar nu är att hem är den plats där allt en gång började. Många vägar har lett därifrån sen dess. 

Nu är jag i vilket fall som helst i Norrköping, i ett annat hem. Här började ett annat allt, och någon kommer en dag växa upp och lämna det bakom sig. 

Hur som, här kommer lite pics från veckan som gått. 

Summertime

Dagboken: På cykel

Igår var vi ute på vår första cykeltur med Liv. Jag och Nea älskar att cykla, förra sommaren körde vi land och rike runt på våra begagnade åk. Trots att Nea var höggravid lät vi inte det komma i vägen för vårt nya friluftsliv, så fort jag hade en ledig dag sadlade vi våra rullande springare och susade ut på ett nytt äventyr. Just därför var det ett måste för oss att köpa en barnsadel så fort Liv blivit stabil nog. Och igår bar det alltså av.

Det var lite pirrigt i början. Jag har alltid varit en usel skjutsare som hellre cyklat ifrån mina vänner än låtit dem åka med, men det gick riktigt bra. Vi körde de lugna gatorna i villakvarteret och sen vidare ut på en otrafikerad cykelväg(eller ja, vi trafikerade den ju). Vi körde en kort sträcka, bort till babyproffset för att kolla ny barnvagn och sen vidare till Ingelsta centrum för att göra av mer lite pengar. Det var vi inte ensamma om, det märktes att folk fått tillbaka på skatten. Jag hittade en skjorta, Nea en tröja och Liv fick en schyst jumpsuit i samma snitt som sin kusins.

Liv i cykelsadeln. OBS: bilden togs samma dag som vi köpte sadeln,
på cykelpremiären hade hon givetvis sin hjälm på sig. 

När vi kom hem åkte suiten på direkt, och Liv var som i extas. Den blir väl till pass nu när vi ska ner till Blekinge nästa vecka och bada i poolen. Inte att bada i då, men att mysa i efteråt. Synd att hon var tvungen att skita ner den, men jag ska ändå tvätta i morgon bitti.

Jumpsuit-Liv, praktisk och mysig. Vill också ha en. 

 jag är säker på att Liv haft en toppenhelg utan tandbesvär eller separationskänslor. Vi har bestämt oss för att försöka få Liv att somna utan flaskan, så ikväll låg hon i Neas famn när hon åt och därefter la Nea ner henne i sängen. Hon vände sig genast på sidan och strax därefter sov hon. Ibland är hon en såndär superunge och vi kan inte annat än vara jättestolta över henne.

På tal om stolt, Liv har börjat kackla sina första små ord. Titta och titta där, (l)ampa och så självklart Mamma och pappa - även om hon är lite kass på de tre sistnämnda. Nu jobbar vi benhårt med att benämna allt som hennes extrema intresse vaknar för. Tv, Vagn, bord, nalle, dator, häst, hylla, bok, boll, säng, kloss, smartphone, examensbevis etc. Snart kan hon nog säga det mesta, och då är det bara köra på med uppfostran. Jag snackar förstås om total hjärntvätt - ideologi, politik, moral, etik, människosyn och förbereda henne på rätt målsättning i livet. Det fria valet är givetvis en myt, men det behöver hon inte veta.   

Dagboken: barnsäkert

Idag när jag vaknade fann jag hur mina böcker blivit utrivna ur hyllan och omslaget till minst en bok var tillintetgjord och bortom all form av räddning. Nea satt i soffan med datorn i knäet och la patiens i brist på internet. När jag upprört kommenterade massakern i bokhyllan svarade hon drygt att "vi borde inte ha öppna hyllor."

Jag ska säga dig, att det går fan så bra med öppna hyllor om man bara 1)har lite koll och 2)ser till att försvarssystemet är uppe. Jag har Liv krypandes här hemma varje dag och aldrig har någonting av vikt råkat illa ut. Jag har 90% koll och 10% ogenomträngligt och uppdaterbart försvarssystem. Låt mig visa.

Fotpallen blockerar ingången till cd-spelaren, spelhyllan och böckerna. Så länge hon inte kan klättra fungerar den utmärkt. Den lilla glipa till höger på bilden blockeras av en påse. Påsen innehåller sådant som Liv får "lov" att leka med, ofta nöjer hon sig med att få en den. 

Bakom "no babies" kartongen gömmer sig våra pärmar och pappersbehållare(?), den var möjlig att riva ner men jag säkrade upp den med en hårnål och Liv har börjat acceptera att det inte går att ta sig förbi.

Köket är inte barnsäkert. Vi ska bygga om det i sommar men tills dess är ugnen en dödsfälla. Därför står det alltid en stol framför spisen när jag inte lagar mat. Liv kan flytta stolen, men kasandet hörs i hela lägenheten och jag kan vara där på 3 sekunder. Liv tänker ännu inte logiskt, enligt henne måste stolen först bort innan hon kan ge sig på ugnen vilket ger mig praxis 30. 

Sladdar är ett helvete. Hon har börjat intressera sig mindre får sladd och kontakt nu men de är fortfarande en risk. De kontakthål som inte blockerats med säkringar är antingen dolda bakom möbler eller uppflyttade som den här. För att hon inte sa nå botten på sladden står det en kudde framför, hårt intryckt mellan soffa och vägg så att en liten uppfattar den som en fast del av inredningen. 

Pappas dator är intressant, för att på snabbast möjliga och mest effektiva sätt få tillgång till den förbjudna maskinen  så drar man bara i sladden. Därför är det ve och pina att pappa lagt upp sladden i fönstret, och delis gömt den bakom gardinen. 

  Vidare åker alla saker som går att trascha upp på fönsterkarmen. Mammas bricka med glas, ljusbrickan på vardagsrumsbordet, den avlånga svarta porslinsprylen i hallen. Det som fortfarande går att nå är okey att trasa sönder. Vårt hem är väldigt säkert för barnets avancerande, plus att det går snabbt att ställa iordning till det normala när Liv gått och lagt sig. Det är dock viktigt att få säkerhetssystemet på plats så fort hon vaknat, annars går det gick för böckerna i morse. Då Nea inte är van vid att vara hemma på dagarna, eller för den delen vara den som stiger upp först, så är hon ursäktad för den här gången. Men vi får nog ha en genomgång under dagen.

Dagboken: Fullpris

Idag besökte vi polishuset och hämtade ut ungens pass. I måndags tog vi bilden, en yrvaken Liv fick posera framför en kamera och hon såg väldans olycklig ut på bilden, men 4 dagar senare har hon världens snyggaste pass. Nu kan hon lämna landet när hon vill, samt visa leg på bussen ifall de försöker pracka på henne en vuxenbiljett.

När jag var tretton blev jag för första gången uppmanad att visa legitimation på bussen. På den tiden drog man gränsen mellan barn/ungdom/pensionär/cykel vid 16, vilket jag än idag kan tycka är lite grovt då en sextonåring inte har en högre inkomst än en femtonåring. I östergötland går ändå gränsen vid 26, en höjning som från 19 som var den gamla gränsen. Men i Blekinge går den som nämnt vid 16, därför är det väldigt viktigt att tidigt skaffa legitimation i Blekinge. som trettonåring hade jag redan börjat få skäggväxt, och hade väl av avpixlats granskare räknats som 28. Också busschauffören ansåg att jag var äldre än jag var, och då jag inte kunde bevisa min ålder tvingade han mig betala fullpris.

Jag har aldrig ljugit om min ålder för att komma undan billigare. Jag växte upp med en pappa som gjorde sitt yttersta för att slippa betala för något, och jag fick alltid låtsas att jag var fyra-fem år yngre än vad jag egentligen var. sista gången var jag just tretton, vi skulle besöka ett museum och gränsen för barn gick vid 11(till  och med 11). Bakom oss i kön stod det två tjejer som uppskattningsvis var i min ålder. Som trettonåring var det absolut viktigt att vara tuff och om det gick fick man gärna vara lite äldre också. Jo tjosan, vi kom fram till kassan och farsan är inte sen med att slänga ur sig att "Dottern här är 6 och sonen är 11." De köpte det, jag hade rakat mig så jag såg väl väldigt "pojkig" ut. Tjejerna bakom mig köpte det också, jag är säker på att de fnittrade och himlade med ögonen. Från den dagen bestämde jag mig att jag aldrig, ALDRIG, oavsett vad, ska ljuga om min ålder... för att komma undan billigare.

Det hände ganska ofta att jag ljög mig uppåt i åldrarna för att äga tillträde till diverse barer och konserter. Men principen är att jag sen dess alltid betalt fullpris... Utom en gång men då var det Nea som köpte ungdomsbiljett till mig och i tid av förvirring, ljög jag om min ålder(ett steg ner, vilket ändå inte spelade någon roll då). Kontrollanten var snäll och lät oss gå utan böter, men usch så jag skämdes. Jag är en rättskaffens man, den sämste rebell då jag alltid följer lagar och regler, aldrig överträder ett förbud eller korsar en gräns som tydligt är markerad med förbud. En gång var jag med när några kompisar krossade fönster. Alla kastade varsin sten och sen sprang vi, men ska sanningen fram - och det är väl bäst - så kastade jag min sten på husfasaden. Ingen av grabbarna märkte det dock, och jag kunde behålla min heder samtidigt som jag undvek att bryta lagen.

Nu är det helg och jag surar järnet för skatteåterbäringen har inte kommit. Sabla Aftonbladet, ni lovade ju.

Kritikern: åter igen, var lite källkritiska

Idag publicerade avpixlat ett klipp där en palestinsk islamist vid namn Subhi Al-Yaziji sa sig vilja erövra både Andalusien(Spanien) och Vatikanstaten. I vanlig ordning blev jag misstänksam, vilket jag alltid blir när det 1) är en textad översättning av ett språk jag inte förstår 2) Videon inte presenteras i sin helhet utan att blott 1.05 minuter lång och uppenbart klippt 3)Jag inte vet vem avsändaren är. Jag försökte därmed reda ut 1) vem är avsändaren och vad har denne för motiv samt om kritik riktats mot avsändaren 2)om det finns en oklippt version av videon 3)vad andra, icke uppenbart främlingsfientliga källor har att säga om videon.

Avsändaren visar sig vara Middle East Media Research Institute(MEMRI). En, som det står på wikipedia, organisation som översätter utdrag ur arabiska, persiska och turkiska medier. Bara där pinglar första varningsklockan - vadå utdrag? Varför nöja sig med utdrag, varför inte översätta hela klipp? Är det måhända för att "plocka saker ur sitt sammanhang?" Jag läser vidare.

"sitt måldokument, tidigare utlagt på webben, säger sig MEMRI vilja "betona den fortlöpande relevansen av sionism för det judiska folket och staten Israel"^[2]. Av de sex medarbetare som nämnts vid namn på MEMRI:s hemsida har tre bland annat arbetat för den israeliska försvarsmakten (Israel Defence Forces), däribland grundaren Yigal Carmon^[2]. År 2002 hade organisationen över trettio anställda."

hm... Jag klickar mig vidare till den engelska sidan, som brukar innehålla mer information.
Kritik som riktats mot MEMRI är bland annat att de selektivt väljer ut sitt material för att uppvisa den muslimska världens dåliga sida. De har vidare fått kritik för sina översättningar, att de söker upp de värsta avskum och att de sprider islamofobisk propaganda. Självklart svarar MEMRI på kritiken och hävdar att det inte alls är så, att det inte finns mer medialt material som visar en annorlunda bild, att medierna försöker rentvå de arabiska ledarna(igenkännbar retorik?), m.m. Ni kan själva gå in och läsa.

Min bild av MEMRI är att de är lite suspekta, men kanske gör de också ett bra jobb ibland. Inget är svart och vitt.

finns det en oklippt version av videon? Inte vad jag kan hitta. Trist. Kan den då verkligen fungera som bevisbörda? Nja, ungefär lika mycket som den här bilden på Björn Söder. Är Björn Nazist, eller är bilden tagen ur sitt sammanhang?

Vad har då andra källor skrivit om klippet? Otroligt nog hittar jag ingen sida som inte är anti-muslimsk som skrivit om videon. Och då har jag ändå letat ett tag. När resultatet blir så ensidigt är det svårt att göra en bra bra bedömning av klippet, det är med stor sorg som så många helt okritiskt tar till sig det som sägs. MEMRI låter heller ingen kommentera deras klipp på youtube, jag undrar just varför?

Jag vill förtydliga att jag på inget vis försvarar islamism eller någon annan form av religiöst maktutövande. Men jag tycket klippet är uppenbart vinklat och inte ger en rättvis bild av intervjun. Och även om det stämmer, att MEMRI gjort en helt korrekt översättning och klippt ner intervjun till 1.05 då inget mera vettigt sägs, så tycker jag det bör upplysas att avpixlat och deras gelikar låter denna man representera alla muslimer medan de själva inte tycker att de på något vis kan kopplas samman med en fjant som den här, eller liknande rörelser i andra länder som beter sig såhär.

Kritikern: Rakad med skägg

Jag tänker mycket. Jag tänker nog i snitt lika mycket som vilken annan människa som helst, och jag vrider och vänder på påståenden till den grad att det inte längre finns någon sanning kvar att hämta i dem. Därför är min kritik och skeptism alltid starkast mot de som hävdar att de "talar sanning".

Vad som är sant och inte sant är ofta väldigt svårt att objektivt avgöra. Visst, vi kan alla vara överens om vem det var som gjorde något, hur hen ser ut och - vilket är viktigt för vissa - varifrån hen kommer. Däremot är det svårare att avgöra varför hen gjorde som hen gjorde och vad som blir följden av hens handlande. Det är här ideologier, vetenskapliga teorier och allmänna åsikter går isär. De går egentligen inte att sära på såhär, men för att förenkla hur jag tänker och för att gemene individ ska förstå hur jag menar väljer jag att splittra dela upp dem i enklare kategorier.

  De allmänna åsikterna förklarar vad man tycker om händelsen, om det är bedrövligt eller inte. Hens handlande kanske inte spelar oss någon roll, eller tvärt om. De vetenskapliga teorierna är till för att förklara grunden till det som skett, beror det på sociala konstruktioner eller är det av biologiska skäl som hen agerande som hen gjorde? Ideologin, som delvis styr vår samhälls- och människosyn styr hur vi väljer att döma de inblandade. Bland många sätt att döma finner jag två som är ytterst vanligt förekommande(speciellt i debattsammanhang); antingen dömer vi individuellt eller kollektivt. Jag föredrar det första, men det finns lägen då jag är beredd att döma ut alla inom samma kategori, utan regler som bekräftar undantaget. Och det är när vi kommer till män med den generande frisyren "rakad med skägg".

Att vara rakad och ha skägg kan ses som väldigt praktiskt, men det avslöjar också vem du är på insidan. Att raka skallen kan delvis bero på 1)du tycker det är snyggt 2)du börjar bli tunhårig 3)du är en skinnhead 4)du tror att lössen försvinner om du rakar dig. Det vanligaste anledningen är dock 4) du är bekväm. Att inte ha något hår innebär att du aldrig behöver oroa dig för en dålig hårdag, du behöver ingen kam, slösar inga pengar på schampo och du behöver aldrig rensa avloppet i duschen. Om du inte har något hår passar du i praktiken i vilken huvudbonad som helst, vilka kläder som helst och du kan i stort sett ingå i vilken subkulturell undergrupp som helst. Om du inte har skägg.

Att ha skägg kan ses som väldigt opraktiskt. Det kan vara så att det sticks när du pussas/kramas, det kittlar när du gör annat, det kan fastna i saker och ting samt att saker och ting, exempelvis matrester, kan fasta i skägget och det kan då klia om du inte tvättar det. Men det är bagateller. Har du haft skägg ett tag lär du dig  hur du ska handskas med det. Skägget blir en del av din kropp(vilket det iofs redan är). Dessutom är det väldigt skönt med skägg, för du slipper - om du har ett jobb som käver sociala möten - stiga upp en kvart tidigare varje morgon för att raka dig, vilket i sin tur gör att du slipper riskera diverse skärsår. Det krävs dock att du är har en okey skäggväxt, eller väntar väldigt längre. En person med skägg kan vara vem som helst, om personen med skägg inte också är - trumvirvel - rakad!

Att vara rakad med skägg gör dig automatiskt till hårdrockare. I vissa fall kan du också vara en religiös man, en uråldrig japansk kampsportare, en datornörd(som troligtvis lyssnar på elektroniska metalcovers) eller en Öresundshippie men i 9 fall av 10 - Sett till Sverige - är du en hårdrockare. Men du är inte vilken hårdrockare som helst, du är den värsta typen. Du är en LAT hårdrockare. För att tvärt emot när det gäller skallen, är det bekvämt att låta bli att raka skägget. Det är dessutom besvärligt och lite ömmande att raka hakan. Så ser ni någon som är rakad med pipskägg/bockskägg så vet ni att han är inte bara lat och lyssnar på hårdrock, han är en VEK jäkel också.

Var jag lite harsh nu, gick min generalisering över gränsen för vad som är okey? Well, det är ganska vanligt nu för tiden - och kanske har det alltid varit så - men sanningen om rakade pojkar med skägg( de är då inga män i mitt mått mätt) måste få komma fram. Jag ser fler och fler rakade pojkar med skägg varje dag, vilket är ett tecken på att samhället håller på att förfalla. Om ett par år finns det inte en grabb kvar som hårt anstränger sig för att bidra till välfärden. Samt, att vi alla kommer lyssna på hårdrock.

     

drömmaren: Mobilpornografi

Publicerar en gammal samling dikter/texter som skrevs på mobilen då det fortfarande fanns en knappsats., 2008-2010). Dagens smartphones är för långsamma för mig att skriva spontanpoesi på. Dikterna är på intet sätt verklighetsrelaterade. När jag skrev på mobilen lät jag bara nästa ord som passade in att falla på plats efter det förra. Jag bara gav, gav och gav, utan en genomtänkt idé eller mening bakom.  

mobilpornografi - 1

bakom varje tårfylld fasad döljer sig

ett leende

som glänser till stående ovationer.

Dina masker förtjänar en Oscar eller två,

ditt klanderlösa sätt att ta plats i situationens allvar

utan att rubba allt med ett gapskratt,

du är värd skyfall av potpurri

Och ödet för galans inhyrda skönhetsoperation
är ditt att förvalta över.

Men du väljer ändå att gå ensam,

lämna äran åt andraklassens kämpar,

be om ytterligare ett förlåt,

ett till du egentligen inte vill ha.

behandlas som förtjänas,

förvandlas till den du är.

Mobilpornografi-2

 Du ger mig dina svåra

nackspärrsblickar,

som jag varken

vågar tolka eller bemöta.

Jag håller mig på avstånd,

försöker spara den chans

jag tror jag har,

till ett senare

och ett bättre tillfälle,

till ett annat liv, åtminstone.

Mobilpornografi-3

 När ska dagen komma,

då jag tittar upp mot det stjärnprydda valvet

och inte tänker på er, och de spår ni satte

i tonårstiden?

Ärrade armar, skurna jeans,

uppfläkta ögon som vägrade slita sig.

Minns du vad vi tittade på,

vad vi skrek som besatta efter,

när ögonlocken slogs igen

och lämnade oss i mörker?

De svarta hår som aldrig skulle blekna,

tänder som aldrig skulle gulna,

hur mycket kaffe vi än drack,

cigaretter vi rökte.

Oförstörbara,

inte visste vi då

att ingen går livet igenom

oklanderligt snygg.

Mobilpornografi - 4, för gammal för sjutton

du doftade så gott,

kemiskt och falskt jag vet,

men jag hade stor lust att fimpa ciggen

och köra upp nosen i nacken på dig,

sniffa i mig vad som var du och bli sådär...

upprymd som bara en tonåring kan bli.

För mitt inre öga ser jag dig stå

lutad mot staketet, tynger det ner,

men med lekfull lust och inte kilon.

Du ler i bakspegeln, lockar med

vad du vet jag vill ha, driver mig,

rymmer mig med värme, spänner

gummiband, väntar på ett smack,

på den slarviga tonåringens comeback.

Och jag minns dina axlar,

hårda av knutar, och mina händer,

trasiga efter naiva försök att räta ut dem.

Det händer oftare idag,

en snudd där, en knuff,

vi sträcker oss efter samma saker,

greppar, ursäktar.

jag ler tyst och brinner omedvetet upp.

senast pulsen var såhär hög sprang jag hundra meter och förlorade med ett halvt smalben. Och jag blev aldrig längre än jag var den dagen - och du sa att du gillar långa killar.

Sjuttonåringen,

hade tagit dig med storm

han var allas typ, du vet.

Med ömhet, var hans första drag

Utan hänsyn, körde han sista akten.

Två veckor,

sen leker vi på annat håll,

för gamla för en sommarromans.

för vuxen - för upptagen.

för strategisk planerad framtid,

du passar inte, precis som jag.

- givetvis.

mobilpornografi-5

 Allt som kan värka,

slå

tynga,

kan också dödas.

Mobilpornografi-6

Jag har kysst en tonåring

på en bra bit över nitton

Jag har bedragit leendet

som aldrig gjort mig ont

Jag har somnat om flera gånger

vaknat långt bortom kallsvetten

ångrat allt för bra syns skull

gjort om för att göra bättre.

Du ger mig inga chanser att gå

ett hej då ligger tungt på läppen

men du ger mig inga chanser

så jag stannar och sviker igen

Mobilpornografi-7

 sångerna gör sig inte längre

de betyder ingenting.

trots sina perfekta slingor

rimmad historia

med förtvivlad röst,

men stadig, tränad,

opersonlig.

tomma skal

sjunger om allt och inget

relationen mellan mig och sången

förpassar sig till en bro jag steppdansar över.

knäsvag blir jag först,

när musiken tonat bort

Mobilpornografi-8

 och blommorna slår ut,

men doften ligger svag

jämte den doft du lämnat,

på örngott jag aldrig lyckats byta,

och kläderna bär ditt spår.

Maskintvätt på 90 grader,

men läppstiftsslingorna håller sig kvar

Minnet utav dig, dödar varje ofödd morgondag.

Kritikern: Han,hon och den där hen - ett könsneutralt pronomen

Nedan följer mitt inlägg i hen-debatten. Jag har skrivit det som en akademisk rapport  men jag har försökt använda mig av ett enkelt språk som kan tilltala den större massan. Texten ställer sig vare sig för eller emot hen, utan försöker helt enkelt utreda de förutsättningar som finns för att introducera ordet och den problematik som ordet medför. Jag är dock inte utan åsikt, i slutet av rapporten kan ni läsa vad jag tycker.   
  

1. Han, hon och den där hen – ett könsneutralt pronomen

1.1 Inledning

Under första kvartalet av 2012 pågick en debatt i svenska medier om begreppet hen – ett förslag till ett könsneutralt pronomen. Debatten väcktes i och med lanseringen av författaren Jesper Lundqvists bok Kivi och monsterhund, där huvudpersonen omnämns som antigen Kivi eller hen. I debatten hördes både röster för och emot användandet av hen. Förslaget om att introducera det könsneutrala pronomenet hen är däremot inte nytt. Språkforskaren Hans Karlgren föreslog ordet i en artikel från 1994. Begreppet hen hade då redan introducerats av Rolf Dunås 1964, i en artikel i Uppsala tidning[1].

Då den samtida debatten kring ordet hen är förknippat med jämställdhet har det varit oundvikligt att inte diskutera sambandet. Men hur ser det ut rent språkligt?

1.2 Syfte och frågeställning

Rapportens syfte är att utreda om det finns förutsättningar för att införa ett könsneutralt pronomen och vidare om det finns ett behov av ett könsneutralt pronomen.

·                Vilka är förutsättningarna för att introducera ett nytt ord i det svenska språket?

·                Vilken problematik medför ett nytt ord och hur kan det överbryggas?

·                Har det svenska språket ett behov av ett könsneutralt pronomen?

Texten är uppdelad i två delar. I huvuddelen redogörs relevanta begrepp och den språkliga diskussionen medan den andra och tillika avslutande delen består av en diskussion där jag delvis introducerar mina egna tankar kring hen och besvarar frågeställningen. Rapporten utgår enbart från en källa bestående av Språkriktighetsboken som utarbetats av den svenska språkrådsnämnden(SSN)[2].

2. Huvudtext

2.1 Att införa nya ord och uttryck

Enligt SSN finns det ingen tydlig linje mellan rätt och fel svenska, däremot kan det diskuteras vad som är korrekt och inkorrekt.[3] Vad som är korrekt eller inte avgörs av den samlade sociala acceptansen hos språkbrukare; det vill säga normen. När ett uttryck används i allt större skala är det ett tecken på att uttrycket blivit mer accepterat och därmed en del av normen. SSN menar vidare att normer kan gälla vad vi bör göra eller inte får göra, men de är inte regler om rätt och fel.[4]

Vad som är korrekt svenska är en fråga om bedömning. SSN uppskattar att det finns sex stycken faktorer som spelar roll i bedömningen.[5] Den första faktorn är hur pass etablerat uttrycket är. Det faktum att ett uttryck diskuteras innebär att det är tämligen etablerat. Den andra faktorn berör hur pass accepterat ett uttryck är bland språkbrukare. Enligt författarna är språkbrukare ofta av olika uppfattning om hur acceptabelt uttrycksättet är.[6] Den tredje faktorn innebär hur accepterat uttrycksättet är bland normauktoriteter, exempelvis språkvårdare och lärare. Då normauktoriteter är med och skapar normer finns det enligt SSN en risk för cirkelbedömningar, det vill säga att normauktoriteter enbart utgår från varandra.[7] De återstående tre faktorerna berör hur väl uttrycket stämmer överens med språksystemet och med den skriftspråkliga traditionen, samt hur uttrycket fungerar kommunikativt. Den sistnämnda av dessa tre anses av SSN vara en av de mest väsentliga bedömningsgrunderna, då ett bra språk är ett språk som fungerar väl. Vidare skriver SSN att det finns ytterligare bedömningsgrunder som brukar figurera i språkdebatten. Exempelvis logik, grammatiska regler, språkhistoriska argument och störningsfrihet. Dessa anses däremot vara mindre viktiga enligt SSN och redogörs därför inte i den här texten.[8]    

2.2  Genus

Inom språkvetenskapen innebär genus att varje substantiv har en inneboende grammatisk egenskap som avgör hur böjningsformen ser ut i bestämd form. Genus avgör också om en obestämd artikel är en eller ett. Det svenska språket har två genus; ultrum och neutrum. Vidare skriver SSN att i andra sammanhang är genus en egenskap som ungefär betyder könsroll eller socialt kön. Om ett pronomen syftar till en människa eller ett högre djur använder man han eller hon. Då det är okänt vilket kön människan eller det högre djuret är av, finns det flera olika alternativ som går att använda sig av.[9]

2.3 Könsneutrala pronomen

Ur en traditionell synvinkel har oftast han fått stå som ett könsneutralt pronomen. I särskilda fall har det förekommit att det varit hon, främst då det existerat en föreställning om att det betecknade vanligtvis är kvinnor, exempelvis förskollärare.[10]SSN medger att det kan förekomma problem på grund av avsaknaden av ett könsneutralt pronomen. Det går dock att överbrygga, hävdar författarna.[11]

Språkbrukaren kan välja att omformulera sig så att meningen inte innehåller vare sig Han eller hon. Enligt SSN är det enbart ett sätt att undvika problemet. I andra fall kan det fungera att skriva han eller hon, att samordna han och hon, eller att växla i användandet av dessa. En sådan text kan dock framstå som svår för läsaren, samt att problematiken kvarstår eftersom både han och hon är könsspecifika. Ett mindre rekommenderat förslag enligt SSN är att använda sig av denne, då denne syftar på någon av manligt kön.[12] Vidare påpekar SSN att det existerar ett könsneutralt pronomen; Vederbörande. Möjligheten för att ordet vederbörande ska befästa sig i vardagligt språkbruk begränsas av att det framstår som allt för byråkratiskt. Det ord som SSN varmast rekommenderar är ordet det. Ordet är kort och väletablerat i det svenska språket. Historiskt sett har den också tidigare fungerat som beteckning för en person vars kön varit okänt. Till kritiken mot användningen av den hör att ordet objektifierar personen i fråga, då den också betecknar ting. Därmed hävdar kritiker att den framstår som nedvärderande. Ytterligare en fråga är hur böjningsformen av den ska se ut. Enligt SSN är det svenska språksystemet så pass stabilt att möjligheten är minimal för ett helt nytt ord, exempelvis hen, att etablera sig. Också här uppmärksammar författarna bland annat problemet med böjningsformerna. Däremot framhåller de att det inte är omöjligt att introducera nya ord, dock måste de uppfylla ovan nämnda kriterier.[13]         

3. Diskussion

SSN anser att förutsättningarna är små för att ett nyskapat ord som hen ska etablera sig och delger två argument som talar för detta. Det ena är att svenska uppsättningen av pronomen är relativt fast. Det andra är vilken form pronomenet ska få som objektsform och genitivform.[14] Enligt de bedömningsgrunder som SSN presenterar i språkriktighetsboken är detta bara två av sex punkter. I enighet med de fyra andra bedömningsgrunderna finns det däremot ganska stora chanser för ordet hen att etablera sig. 

Debatten kring hen visar att begreppet är så pass etablerat bland språkbrukare att det diskuteras. Hen figurerar i allt fler sammanhang, från bloggare till ledarskribenter för de stora dagstidningarna använder sig av begreppet; vilket visar på att det vinner mark. SSN menar att ett sådant uttryck i regel har framtiden för sig.[15] I frågan om hen är ett accepterat begrepp finns det uppenbart två läger och det är omöjligt att säga vilken grupp som har rätt. Vad språkvårdare anser finns ingen undersökning att relatera till och lämnas därför obesvarad. I och med debatten kring hen fungerar begreppet kommunikativt, även om det säkert finns de bland den äldre generationen som inte förstår betydelsen. Kritikerna drar ofta paralleller till det engelska ordet för höna(hen) men den problematiken bör anses irrelevant då engelska inte är svenska. Det finns antagligen mängder av ord som på andra språk betecknar någonting annat. Det faktum att även de som ställer sig kritiska till hen förstår ordets betydelse, tyder på att det fungerar kommunikativt.

Adolf Noreen, som enligt SSN påbörjade den svenska språkriktighetsdebatten, skrev att: ”absolut förkastligt är varje ändring i språkbruket varigenom intet vinnes…”.[16] är då svenskan i behov av ordet hen? Det går inte utesluta jämställdhetsfrågan. SSN skriver att samhälls-förändringar och sociala förskjutningar exempel på skäl till språkförändringar. Den svenska hbt(q)-rörelsen kräver idag ett större erkännande av samhället, en del påstår att feminismen är på väg tillbaka men jämställdhetsdebatten är högst dagsaktuell. Förslaget av SSN är att använda ordet den, vilket kan fungera i de fall där är kön är irrelevant. I andra sammanhang kan den få en mer negativ klang än SSN själva förutspår. Att objektifiera en person, om än omedvetet som ordet den kan göra, innebär att de som ordet berör närmast, det vill säga transpersoner, inte är villiga att ta det till sig.

Personligen ser jag att hen, om än komplicerat att böja, är ett positivt tillägg som berikar det svenska språket. Precis som vilket ord som helst, kan ingen tvinga dig att använda det. Som jag ser det finns egentligen inga språkliga hinder, det stora motståndet riktar sig snarare mot den politiska kontexten. I ett annat debattklimat hade det kanske varit lättare att introducera ett könsneutralt pronomen.

4. Källförtäckning

Tryckta källor

Språkriktighetsboken utarbetad av svenska språknämnden(2005), Otta: Svenska språknämnden och Nordstedts Akademiska Förlag

Elektroniska källor

Björkman Q Anders, ”Hen” föreslogs av språkforskare redan 1994 – i SvD, Svenska dagbladet, 120308, hämtad 120425 från http://blog.svd.se/kultur/2012/03/08/%E2%80%9Dhen%E2%80%9D-foreslogs-av-sprakforskare-redan-1994-%E2%80%93-i-svd/

---

[1] Anders Q Björkman, ”Hen” föreslogs av språkforskare redan 1994 – i SvD, Svenska dagbladet, 120308, hämtad 120425

[2] författarens förkortning.

[3] Svenska språknämnden, språkriktighetsboken,(Otta, 2005) s.20

[4] Språkriktighetsboken, s.21

[5] Ibid. s.22

[6] Ibid. s.24

[7] Ibid. s.25

[8] Ibid. s.30

[9] Ibid. s.73

[10] Språkriktighetsboken, s.75

[11] Ibid. s.76

[12] Ibid. s.77

[13] Ibid. s. 78-79

[14] Ibid. s. 78

[15] Språkriktighetsboken. s. 24

[16] Ibid. s. 33-34

[17] Anders Q Björkman, ”Hen” föreslogs av språkforskare redan 1994 – i SvD, Svenska dagbladet, 120308, hämtad 120425

[18] författarens förkortning.

[19] Svenska språknämnden, språkriktighetsboken,(Otta, 2005) s.20

[20] Språkriktighetsboken, s.21

[21] Ibid. s.22

[22] Ibid. s.24

[23] Ibid. s.25

[24] Ibid. s.30

[25] Ibid. s.73

[26] Språkriktighetsboken, s.75

[27] Ibid. s.76

[28] Ibid. s.77

[29] Ibid. s. 78-79

[30] Ibid. s. 78

[31] Språkriktighetsboken. s. 24

[32] Ibid. s. 33-34

---

Dagboken: Ensam hemma

Idag är det den andre juni vilket betyder sommar men ute är det grått, blåsigt och kallt vilket passar mig alldeles utmärkt då jag inte har någon lust att gå ut. Veckan som förflutit har varit lika jävlig på väderfronten men lik förbannat har jag och Liv tvingats ut på diverse ärenden. Därför känns det extra skönt att bara sitta inne idag och låta världen klara sig bäst den kan på egen hand.

Liv däremot fick inte vila från stormen. Nea plockade med sig döttra vår och gick på stan för att inhandla en present till en bekant som ska flytta. Eller ja, bekant till mig och vän till Nea. Det är lite så jag känner fortfarande, trots att det mest är Neas vänner som jag umgås med. Grejen är ju den att de har känt varandra i flera år, de är alla medlemmar i samma parti och vet var de har varandra. Själv har jag ju alla mina vänner så jäkla långt bort, i stan huserar endast Cattis och Thomas och vad jag skulle gjort utan dem det vet jag faktiskt inte. Kommit ut mer sällan antagligen, pratat med mig själv i större utsträckning än jag redan gör.

Igår sprang jag visserligen in i två gamla kompisar från universitetstiden. En av dem har jag haft en onödig dispyt med i över ett år, och det kändes extra skönt att kunna säga förlåt och att vi kom överens om att lämna gammalt groll bakom oss. Vi pratade till och med om att gå ut och ta en öl någon dag, vilket jag verkligen hoppas ska bli av. En sommar utan en öl på en uteservering är en sommar ruskigt lik 2007, då jag mer eller mindre levde isolerad i Västervik med ett sommarjobb som enda vännen. Men sommarjobbet ville aldrig gå ut och dricka öl.

Så Nea är på stan och jag är kvar i lägenheten. Det känns skönt, men jättekonstigt. Jag fick lite extra sovmorgon idag(gick upp vid halv 4, hämtade en snyftande Liv, somnade om, vaknade vid halv 6 och gick upp och lekte med Liv, gav henne frukost och bryggde kaffe, väckte Nea vid 8, stoppade Liv i sängen vid halv 10 och därefter fick jag somna om till 11.). När Nea hade gått gick jag runt i pyjamasbyxor en stund och kände mig sjukt onyttig på denna jord. Jag va tvungen att åtminstone klä på mig, innan jag kunde acceptera det faktum att jag faktiskt inte har några obligationer idag. Jag kan gå omkring och inte göra någonting, Liv är med sin mamma och jag är utan ansvar. Det är en overklig känsla som bara kunde överbyggas med en skön martinéfilm på kanal 5 - Karate kid III - man mot man. Den sämsta i triologin, men varje Karate kid har sin egen charm. I den sista var det - och jag har aldrig tänkt på det förut - att när Daniel San slår det avgörande slaget i finalmatchen så gör han det korrekt. Han endast markerar och behåller därmed sin värdighet för att han inte sjunkit till antagonistens nivå. Hade han istället slagit hårt, gjort skada, hade han i en större kontext varit den riktiga förloraren. så djupa filmer görs inte längre.

Som sagt, ensam hemma. Jag borde njuta mer men det går inte. Jag känner igen känslan, det vara som var där efter det att jag lämnat in slutversionen av min C-uppsats. Det fanns ingenting mer jag kunde göra, men ändå kändes det som om jag hade tusen saker mer att skriva/rätta/korrigera. Det är skönt att de snart kommer hem, det här göra-ingenting-och-bara-vänta tillståndet är ingenting för mig. I gotta get some action..

jag kan ju iofs lyssna lite på punk, det får jag aldrig göra när Nea är hemma.   

Dagboken: humöret på topp

Är jag lättad eller vad, Liv är på Bra humör. Vardagsrummet ser ut som kriget men det är ett krig ingen av oss vill kämpa längre. Så nu tar vi på oss ytterpaltorna och drar på KSM12. Jag har höga förväntningar på de små liven. Därefter är det BVC som gäller, och nu håller vi tummarna på att huvudet växt till sig så att vi får använda cykeln. 44 is minimum, för en månad sedan låg liv på 43.37.