Dagboken: Malmö

Idag bär det av. Jag tar tåget söderut, slutstation: Malmö central. Det var flera år sedan jag besökte Malmö, mycket har hänt sen dess och tyvärr har min förkärlek för södern fått stå tillbaka. Det har varit en intensiv period av plugg, flytt, praktik, jobb, barn och föräldraledighet. Idag är det jag som tar familjeledigt. Det känns både skönt och jobbigt på samma gång. Att för en stund få ryggen fri, leva det gamla livet, men samtidigt gå i oros tankar för att något ska hända här hemma. Malmö ligger ändå ett par mil bort, en taxiresa hem skulle kosta mig mer än de tre skjortor som jag packat ner.

I vanliga fall packar jag alltid lätt, jag har en uppsättning kläder för varje dag, ibland använder jag samma två gånger, hur som helst brukar jag ha mer koll på vad som händer och därav också hur jag ska klä mig. Idag är kollen noll. En av mina äldsta vänner fyller 30 så kvällen är hans, så vart vi ska gå hänger helt enkelt på honom. Jag tar också med mig två par skor, vilket verkligen hör till ovanligheten. I många år har jag burit mina svarta från vagabond,  men de är i så risigt skick nu att jag inte kan förmå utsätta de för en Malmöresa. Det blir det blyga tygstycket och de bruna, på så vis borde jag kunna komma in vart jag än går.

Haha, jag är så fjollig ibland.

Liv lämnar jag klocka  11 till sin generationskompis, innan dess var det tänkt att hon skulle sova men icke sa babyn. Nu sitter hon däremot trött på golvet och lyfter på filten, jag undrar vad hon planerar. Sova får hon dock göra senare. Jag är av den inställningen att ett sovande barn ska man aldrig väcka, därför får Liv alltid sova så länge hon vill. Dock ska vi snart springa iväg, skulle hon somna nu skulle jag vara tvungen att väcka henne. om 20 minuter.

Usch, jag kommer sakna det lilla Livet, hennes solskensleende och busiga pruttande med munnen. Men jag tror att både kropp och själ behöver Malmö just nu, och helgen går nog snabbt. Snart är det söndag och då är det 9 timmar bussresa hem som jag redan ser fram emot.