Idag är världen helt grå, och det utan att prata i metaforer. Förr brukade jag gilla gråa dagar, de förde med sig en ursäkt till att inte gå upp på morgonen, de inbjöd till att ligga kvar i sängen med en bra bok eller datorn och enbart pyssla med sådant som inte på något vis kan räknas till produktivitet. Oj, det där blev årets längsta mening.
Idag är gråa dagar som vilka dagar som helst, bortsett från att de är något gråare. Oavsett om det är vardag eller helg, är det oaktuellt att sova längre än till klockan sju. Det har varit en jäkla omställning, från det liv som ofta tog fart strax innan lunch till en ständigt återkommande vardag som börjar långt innan frukost. Jag har föresten börjat äta regelbunden frukost. Förr har det gått i perioder, och kanske har det inte gått tillräckligt långt tid för att jag ska kunna säga att det är permanent; men det finns en skillnad mellan då och nu. Då åt jag frukost för att jag tvingande mig till det, jag var inte i ett (medvetet) behov av extra energi på morgonen, däremot ansåg jag att om jag åt frukost skulle jag orka mer. Nu måste jag äta frukost, lunch, middag för annars orkar jag inte med dagen. Missat jag en måltid(vilket jag ofta gör, tyvärr) blir jag skakis i hela kroppen likt en junkie som behöver en sil. Regelbundna mattider är en drog för mig, men det är ett behov snarare än ett begär och allt beror på den där lilla varelsen som plötsligt upptar 85% av min vakna - icke zombie - tid. Fast god hälsa kan man väl kanske inte få för mycket av, det är väl nästa steg in i vuxenvärlden antar jag. rutiner för mathantering.
På tal om mat(jag skulle diskutera gråa dagar men som vanligt faller jag ur ramen för vad jag skriver) har jag sen Liv kom blivit en hejare på att testa nya rätter. Det började ganska svagt, jag och Nea gjorde en deal att en gång i veckan skulle någon av oss laga något den aldrig lagat förut. Ingen match för mig, min variation har de senaste sju åren pendlat mellan ett tiotal rätter, alla hyfsat enkla. Med en kastrull och ett stekjärn har jag plöjt min väg genom skandinaviens alla originalrätter, det vill säga halvfabrikerad färdigpaketerad kost med trestegs manualer i kanten. Öppna, stek, svalna. Otroligt avancerat. Det har väl hänt att jag slängt ihop en och annan gryta när jag bodde med min vegiterianska vän Marcus i Västervik, eller knåpat ihop en potatisgratäng vid specifika middagsbjudningar som kunnat generera ett ligg, men att pröva mig fram via en kokbok har varit lika främmande som en förstående tanke från försäkringskassan. Men, sen Liv kom har jag inte bara börjat följa recept, använda ugnen till annat än strips och nuggets, utan också på egen hand med bara fantasin i ryggen börjat experimentera fram diverse rätter. Det vågar jag dock inte säga till Nea, jag är så rädd att hon inte ska gilla det att jag ofta hävdar att jag följt något recept som jag hittat på nätet.
Den stora lockelsen för att laga mat har nog uppkommit i och med att jag tidigt bestämde mig för att Liv inte ska äta burkmat. All mat hon får ska lagas på spisen, direkt från scratch varje dag. En av anledningarna att jag aldrig varit så förtjust i att laga mat har berott på att jag tyckt det tar så lång tid. Nu när jag erfarit att matlagning är en ursäkt för att inte göra något produktivt men ändå kan ses som nödvändigt, är det ett utmärkt komplement till de förlorade gråa dagarna som jag inte längre får uppleva. Ha, och där knöt jag samman säcken utan att tänka på det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar