Dagboken: tandlossning eller separationsångerst

Idag är det inga muntra miner på kolmårdgatan. Sen efter förmiddagsluren, som tog slut redan 10.12, mer än en timme tidigare än igår, har det varit pest och kolera på samma gång. Något är på gång, lägger jag örat mot förståndet kan jag höra hur det knakar och brister inuti lillans mun. Förra veckan skrev jag om att första tanden stuckit upp, och ack så stolt jag var över naturens egen gång. Idag önskar jag nog att hon förblivit tandlös ett par år till. Det är smärta och överkänslighet som står på schemat nu, jag kan inte lämna rummet i ens tio sekunder innan en hulkning övergår till ett snyft som spricker ut i ett skrik som får leklådans alla rovdjur att fly i panik.

Jag visste att det skulle hända, jag har läst det i manualen. Att det kan hålla i sig enda fram till andra levnadsåret är dock något som måste överbryggas, annars får vi lämna tillbaka henne...(ironi) Manualen ger flera goda tips på hur separationsångest kan överbryggar, och med start redan nu i eftermiddag ska vi leka "leksak-under-filten". Det känns som ett självklart första steg, nu när titt-ut är avklarat. Liv kan leka tvärt-om-titt-ut nu för tiden, det vill säga att det är hon som gömmer sig och vi som "inte-kan-se-henne-bakom-den-minimala-filten".

Tandlossning har jag också all förståelse för. De senaste 8 månaderna har jag själv fått tre visdomständer utskurna/dragna/krossade samt en tand lagad. Ett straff för att jag inte gått till tandläkaren på 8 år kanske, eller för att jag misskött mina bakre gaddar. Äsch, de skulle ju ändå ut förr eller senare. Så med all förståelse, men till skillnad från Liv så vet jag hur man lider i tystnad(like a ninja).

Just nu vi ätit, vilket gick förvånansvärt bra. Jag har börjat låta henne plocka själv i maten när det nästan är slut,  kladda lite även om jag själv är kladdofobiker. Det ska vara bra för dem, det står i manualen. egentligen handlar det inte längre om att hon ska bli mätt, utan magen ska hinna vila något innan hon får min hemmagjorda efterrätt. Jag är ganska stolt över mig själv, det är enkla recept(vetskapen att kräm var så lätt skulle underlättat min uppväxt) men som en novis i köket är jag fruktansvärt stolt över mig själv, även om jag måste erkänna att variationen på kadaver kunde varit bättre. Därför ska vi dela en kycklingfilé i morgon, tänkte göra dragonkyckling till bara mig och Liv. Nea kommer bli så avundsjuk, och det med råga.

Nu är det dags för efterrätt. Sen får jag väl ta fram dammsugaren och dra ett varv i köket. Det ser ut som kriget kring en viss IKEA-stol i hårdplast.