Dagboken: Valborg 2012

Idag är det Valborg, vilket kommer firas rejält. Med det menar jag rejält vuxet. Slut är det på fylleslag, polisskandal, eldkalas. Kvar blir lotteri, mys i lågornas sken och barnvagnshäng. Men jag beklagar mig inte, ska jag vara ärlig har jag inte festat till det på valborg sen jag var 19 år, och det var en tragedi. Jag, David och Krille var äldst av alla på plats, väl framme på krogen höjde vi en skål och lovade att valborg aldrig mer skulle ses som en högtid utan enbart ytterligare ett skäl till att gå till krogen. Well, och så är vi nu här. Då valborg förvandlats till den familjehögtid den var tänkt att vara. En gång i tiden var jag själv ett barn som följde med mamma och tittade på elden, vi drack varm medtagen choklad och tillsammans med andra barn lekte vi runt elden tills det att våra nyinköpta vårjackor stank så vidrigt att vi fick övergå till sommarjackan direkt. ska jag erkänna, och det ska jag, så gillar jag nya valborg bättre än gamla. Redan förra året föreställde jag mig hur vi skulle sick-sacka fram genom folkmassan med en barnvagn av bästa svenska Brio-kvalité. Jag gillar lugn och ro, jag är inte främmande för fest men just högtider tycker jag inte man behöver förvandla till ett vardagligt fylleslag. Jag käkar gärna middag på nyår, kör en pripps blå afton på midsommar, ställer till med jäkelskap på halloween och gömmer påskägg på påskafton. Varför göra sken av att århundradets fest kommer inträffa på just en högtid? Det blir alltid en besvikelse då förväntningarna är extra höga.

Det mest positiva med valborg 2012 var att Nea kom hem tidigare än vanligt. Istället för att säcka ihop på var sin sida av soffan tog vi med oss Liv till lekplatsen i Largerlunda där vi testade rutschkanan, däckgungan och "gunghästen". Därefter fick Liv testa på lite nytt underlag. Traska i sanden och sitta på gräset. Gräs var dock en ytterst skrämmande grej, vi försökte få henne att känna på det men hon gjorde vad hon kunde för att undvika att nudda marken. Väldigt underligt, tänkte jag. Gräs är ju bland det snällaste underlag man kan vara på, en bädd av gräs har väl alla någon gång relaterat till som något mjukt och skönt? Inte Liv dock, gräs är ett främmande underlag och bör hållas på avstånd. Bra, tänkte jag, då kan hon få åka till Amsterdam när hon blir äldre. Ingen fara där inte.