Dagboken: till ensamstående föräldrar

...som har barn i 8 månaders åldern men är utan vänner och/eller familj som kan hjälpa till: ni ska ha all creed i världen.

fick testa äta sista gröten själv. Lyckat?

Nea är på utbildningsresa, den andra och tack & lov den sista för ett tag i alla fall. Liv har gått från en ganska lättskött bebis till en virvelstorm som, sen hon upptäckte att bakbenen går att stå på, ger terror ett nytt ansikte. hon må vara den sötaste av bebisar, med ett leende som smälter mig var gång. Men antigen förstår hon inte vad jag säger eller så skiter hon blanka fan i mina förbud. Jag gissar på det senare, då jag börjat misstänka att hon förstår både det ena och andra; även om hon inte besitter förmågan att uppfatta sammanhanget.

Well well, hur som helst, att vara ensamstående(!) i två dagar är ganska tufft. Troligen beror det på att jag är van vid att Nea kommer hem vid klockan fem och mer eller mindre tar över skötseln av vår lilla skapelse. Då har Liv precis sovit eftermiddag och kanske fått mellis och är hyfsat nöjd men åter väldigt leksugen. två timmar till bedtime, nu gäller det för oss att leka musten ur henne så att hon kan somna gott. Får hon bara sitta still den sista timmen så andas nattningsprocessen Kafka.

Dagens längsta mening, se nedan.

Att som idag börja leken - för allt är en lek, även måltiderna och sagostunderna - vid 05.49, få en kort paus från halv tio och kanske en timme framåt(om jag har tur) och sen köra på fram till halv tre och med otur(som idag) få en kvarts vila innan lilltjejen vaknat på grund av att alkisarna i huset bredvid också förtjänar en klippt gräsmatta och därefter inte vill somna om och därmed önskar pappas fulla uppmärksamhet då hon är för trött för att stå men minsann tänker ställa sig upp överallt för det och trilla och bli fångad(om hon har tur) och sen äta och kladda och badas och busas med för att till sist stoppas i säng med flaskan medan pappa städar undan klossar, dockor, gubbar, älgar, bitleksaker och kläder medan han visslar på "the man who sold the world" och undrar om alla andra, som inte har någon partner eller några närboende vänner eller familj som bryr sig, har det lika tufft.

Troligtvis. Därför ska ni ha all creed i världen om ni lyckas ta hand om en unge med svedan i ryggen men ett leende på halvkant.